Frihetsmonumentet

Frihetsmonumentet i Riga ligger i Gamla Staden på Frihetsboulevarden (Brivibas bulvaris). Det är en symbol för det lettiska folkets enighet, självständighet och frihet och byggdes till minne för de som föll i striderna för Lettlands självständighet.

Efter att Lettland utropade sig självständiga från Ryssland den 18 november 1918 fick de sin frihet den 11 augusti 1920. Med ett stort nationellt självförtroende började ett nytt liv – ekonomin och kulturen blomstrade. År 1922 föreslog premiärministern Z.A Meierovics att de borde resa ett monument för de lettiska soldaterna som kämpat för Lettlands frihet. I december 1930 vann skulptören Kârlis Zâle tävlingen om vem som skulle få bygga det. Ernests Stahlbergs var arkitekten. Det fanns inte tillräckligt med pengar i statsbudgeten för att genomföra projektet så de bad om folkets stöd i form av donationer. De lyckades samla in 3 miljoner totalt.

Det fanns olika förslag om var monumentet skulle resas – Victory Square, Palatstorget, Daugavmala, Esplanade. Till slut valde Rigas stadsfullmäktiges samma plats som det tidigare hade stått en brons ryttarstaty av den ryska kejsaren Peter den stores. På Lettlands årsdag 18 november 1931 lades de första byggstenarna under en ceremoni med landets regering samlad, tal hölls, nationalsången sjöngs och 21 skott avlossades.

Brivibas bulvarisPå det 42 meter höga monumentet står en 9 meter hög frihetsstaty i koppar – en kvinna med tre stjärnor som symboliserar regionala delar av Lettland: Kurzeme, Vidzeme och Latgale. Vid monumentets botten finns flera skulpturer som symboliserar olika värderingar – arbete, nationens styrka, andlig styrka, frihet, familj.

Det nedersta blocket representerar historiska händelser.

Frihetsmonumentet presenterades 1935 under Lettlands korta oberoendestid mellan krig.

Nu är det ett helgedom för nationellt oberoende.

Hela monumentet är byggt på en grund av armerad betong och fästes ursprungligen tillsammans med bly, bronskablar och kalkmortel. Några av de ursprungliga materialen ersattes emellertid med polyuretanfyllmedel under restaurering. Det har räknats ut att under de fyra år det tog att bygga monumentet krävdes det 308 000 arbetstimmar bara att arbeta med stenmaterialen. Det hade tagit 130 år om en person hade gjort allt själv med den tidens utrustning. Den totala vikten av materia som användes var omkring 2500 ton.

Det finns ett rum inuti monumentet, med åtkomst genom en dörr på baksidan, som innehåller en trappa uppåt i monumentet som används för elinstallationer. Allmänheten har inte tillträde till det rummet men det har getts förslag om att göra om det till ett utställningsrum. Det skulle kunna användas när utländska tjänstemän besöker Lettland för att berätta landets historia.

Frihetsmonumentet har tagit skada av väder och vind eller snarare regn och frost. Luftföroreningar har också skadat monumentet. Även om området omkring monumentet bara är till för fotgängare så finns det tre gator runt om som trafikeras av bilar. Höga halter av kvävedioxid och svaveldioxid har registrerats nära monumentet, vilket i kombination med vatten orsakar korrosion av monumentets material. Dessutom har vatten orsakat sprickbildning och rost på dess stålförstärkningar och fästen som blivit utslitna av vibrationerna som trafiken orsakar.

Människor lämnar fortfarande blommor till monumentet, oftast är det av stadens äldre kvinnor. Under sovjettiden fanns det ett skämt, inte helt otroligt, att monumentet var en resebyrå, för den som vågade placera blommor vid basen fick en fri, enkelriktad biljett till avlägset Sibirien.